"Nummret du har ringt, kan tyvärr inte nås för tillfället"
Jag orkar inte höra den där tantens röst längre! Jag vill höra din röst, den som får mig att må bra. Alltid finns där för mig, men jag är så jävla dum i huvet och dum mot dig! Du är världens finaste människa och jag bara sabbar allting som alltid! Du älskade mig så otroligt mycket, jag ville visst inte inse det förens nu. När allt är försent! Du kan fan inte förlåta mig mer nu, du förlåter mig för exakt allting, men vafan.. Jag har bara visat mina dåliga sidor för dig känns det som.. Jag kan inte somna när du inte svarar på din mobil eller någonting?! Jag vet inte vad du gör, vart du är eller någonting. Du kankse hade rätt, jag kanske skämdes för dig, jag kankse inte ville att hela världen skulle veta. När jag blundar, tänker jag bara på dig.. Det går inte att tänka på någonting annat än dig, jag vill att du ska må bra och när jag är så känslokall mot dig vet jag att du mår dåligt. Jag skämtar om dig med mina kompisar, som om jag inte bryr mig om dig, men jag mår så dåligt när jag är så, du betyder så otroligt mycket för mig. Jag vågar inte ens erkänna det för mig själv, det är de svåra. Vi känner samma saker, har samma problem och allting, det är det jobbiga. Du skulle lika gärna kunna vara min själsfrände, jag vill bara att du ska veta att du är världens finaste männsika och..
..Jag Älskar Dig!